Längta

Ibland längtar jag efter stickningen.

Att få sätta sig på buss 433 mot Slussen, hanka upp stickningen och hinna ungefär två varv innan man går av och går sina 100 steg till T-banan. Lyckas klämma in sig och få plats på tuben, fortsätta. Stickelistick.

Idag fick jag skjuta bort tankarna på hemfärden mellan cut and paste på jobbet. Inte vara slarvig, inte sväva iväg till Ravelry, inte drömma om några varv mellan Nacka och Slussen och framför allt inte snabbkolla sina RSS:er vad andra hunnit blogga om…

Men när jag äntligen får sjunka ner, sätta väskan till rätta, få upp mitt senste projekt, se vart man är, börja…det är härligt. Trots att regnet strilar mot bussrutan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *