En helg och ett par vantar till lillebror. Trots att jag glömde att göra hål för tummen… Hallå!!!? Så blev vantarna klara till Vidar. 56 maskor och Raumas finull blev för litet för en vuxen.
Hål för tummen? Jo stickfröken satte saxen i och räddade upp maskor, jag fäste så gott det gick och man kan inte se på vilken vante jag klantat mig.
Härligt och glatt mönster. Kan nog bli fler vantar i det.
Idag var det binge så det stod härliga till. Jag startade ett par vantar som blev barnstorlek på. Vidar tyckte mönstret var så fint så det blir nog hans vantar.
Jag trodde binge var vanlig flerfärgsstickning men man ska inte binda garnet på baksidan. Det är det fina i kråksången. Då går ännu lite fortare.
Lite lite vågar jag börja brodera på koftan. Det blir så fint när man lägger till färg på det här viset. Överallt tycker jag mig se stickat + broderat= sant. Det är grejen nu som kommer starkt på olika sätt, både i bloggosfären men jag såg på tbanan i morse en tjej med köpevantar som hon själv broderat på.
Ett riktigt gammalt ufo som jag halade upp ur en påse. Det var inte långt kvar på det heller! Så nu är den klar. Den kommer att bli en present till en man, inte min egen.
..ias!
Jo så är det jag har fått en irriterad ichiasnerv på halsen … ha ha. När jag vaknade på Gotland för 1,5 vecka sedan var det som knivar i mitt vanliag ryggont. Jag fattade att detta var något annat än ”det vanliga”.
På eftermiddagen kändes det som om strumpan hakat fast sig i skon, ni vet så där obekvämt som det kan blir. Men det var bara min häl som tappat känseln.
Jag strechade och låg i med mina övningar som jag har sedan tidigare och kanske lossnade något men inte tillräckligt. Onsdagen efter besökte jag min naprapat som såg så där lagom bekymrad ut. Jag fick nålar med elstimulans och kände att det lossnade lite. Naprapaten tyckte ändå att ett läkarbesök ändå var på sin plats så sagt och gjort idag blev det besök hos doktorn.
Det visar sig att jag är ett skolexempel på ischias. Ischias nerven har på ett eller annat sätt kommit i kläm och strålar ner i höger ben och gör att känseln i foten försämras och även viss känsel på utsidan av låret. Kanske är det diskbråck, men det vet man inte. Doktorns råd är vila, promenra, sitt inte och så ses vi om två veckor och ser hur det står till. När jag nämnde naprapaten blev han lite irriterad och där kan man se hur nytt å gammalt, nytänk och vanligt tänk krockar direkt med det traditionella.
Jag är bara en novis i ämnet och vill bara bli frisk så fort det går.
Naprapaten grymtade å sin sida när jag ringde honom och han sa att han inte trodde på att vila sig till friskhet men vi gjorde såhär; Jag strechar och gör mina övningar och jag har ny tid hos honom nästa vecka.
Jag gillar inte detta att bli klämd mellan två falanger, allt jag vill är att bli frisk.
Som tur är har jag möjlighet till ståbord på jobbet så jag tror inte jag behöver vara hemma sjukskriven.
Jag konstaterar kallt att garantin går ut när man fyller 40 och sen går det bara utför.
Nu undrar jag, går det att ligga och sticka – hem och prova!
En härlig tunnelbanestickning som var lätta att ta upp och ta ner.
Fame Trend två olika färgställningar en lite mer med rött i och en mer åt blå/grå hållet.
Det gick åt 75 gram.
Mönstret är gratis och finns på Ravelry, Inspira Cowl.
Berättelsen i mitt tidigare inlägg kompletteras här med bilder på sällskapet som hade alla de där bingetröjorna på begravningen och en bild på Anitas fäll som hon gjort av en gammal bingetröja.
Jag har aldrig sett något liknande. Anita, som sköter Falun-filialen för Hjälpstickan, är halländska i botten och hade med sig den här helt fantastiska koftan till vår filialträff. Binge betyder sticka på halländska.
Koftan är mer än 60 år gammal och det är hennes moster som stickat den.
Anita visade ett foto från mosterns begravning och då hade mosterns alla söner och fruar sådana här koftor på sig som en hyllning till mostern/systern. Alla hade sin färg, grått, blått, brunt osv. Vi pratar här om åtta koftor. Anita berättar vidare att en av koftorna saknade en ärm. Mostern hade inte hunnit göra klart koftan.
En av fruarna (tror jag) stickade då klart den till begravningen. Se bilder här
Vid en första anblick tror man den är maskinstickad men det är handstickat och enormt vackert. För Anita har stickning alltid varit just detta; små tunna stickor och ullgarn, flerfärgat och noggrant monterat. Man har tittat på baksidan före framsidan och sedan rynkar man på näsan om det inte ser bra ut. Det är under senare år hon insett att stickning kan vara något lustfyllt, experimentellt och annat än halländsk binge.
Ni ser på Karins blick när hon inser att detta är handstickat.
Se på bilderna och njut för visst är det vackert!
Inlägget tidigare publicerats den 29 sept 2009
Köpte ett kit från Helylle i våras men började först för någon vecka sedan på denna kofta/bolero. Undan går det för kroppen är snart klar. Garnet är Rauma Finull och det äg en fröjd, stickor 3 gör också att det rör sig ganska fort.
Det är samma designer som till Fritt etter Fana som jag gjorde tidigare. Denna ska också broderas och pyntas.
Ett stopp på Wallbygård utanför Arboga är ett måste på väg till mormor och morfar.
Butiken är helt fantastisk med kläder, skor och inredning. Längst in i butiken finns ett litet café med hembakat.
Barnen älskar det! Jag med.
Medan jag provade en klänning fick Hedvig hjälpa till att baka morgondagens kakor till fiket. Som tack fick vi dagens restkakor med oss hem. Massor! Och ja, jag köpte klänningen.
