Tänk vad löjligt stolt man kan bli när en designer vill att ens projektbild på Ravelry ska ligga med på hennes mönstersida.
Jorå… så nu ligger min Bolero som är designad av Sidsel Hoivik på möstersidan för Fritt etter Fana.
Stolt som en tupp, Kuckeliku!
I en kö till Gotlandsfärjan kan man roa sig med att blogga. Maken och jag åker till ön för att måla köket vitt.
Precis innan avfärd stickade jag klart mina gotlandsvantar så de fick stanna hemma. I korgen ligger en kofta, Inspira cowl och ett par födelsedagsvantar.
Jag ser fram mot kaffe och tre timmars ostörd stickning med några poddar i öronen.
3×2 ribb gör att strumpan passar vem som helst. Ja du måste ju ha längden, men har du smal eller bred fot så blir det en bra resår över foten och passar på så sätt alla.
Dessa kommer att packas ner till en god vän som ännu inte vet att hon ska få dem… Surprise!
Ihopsydda i tån med masksöm
Sötaste koftan till kusinbarn. Efter Drops mönster. Retrofärger, brunorange och knall blå och knappar från Gotland med lamm på.
Nu är den påväg till Houten, Nederländerna och jag hoppas få lite bilder MED baby.
Helgen 14-16 oktober träffades några av de filialansvariga för att … ja ses och sticka, prata.
Förutom att vi hade ett första möte för ideella föreningen Hjälpstickan fick vi utbyta erfarenheter och idéer, lösa problem, lära oss nytt och äta och dricka gott.
Vi vaknade vid halv 9 och pratade garnet och stickning innan vi ens hunnit ur bingen, sen delade vi upp sponsorgarn mellan filaler, åkte till www.ostbiten.se och shoppad ost och garn. Pratade med Karin och njöt av allt vackert och inspirerande. Väl hemma fikades det och korkades upp vin för pajfest med ännu mer stickning. Var vi i säng en enda kväll före ett?
Ingalill, Anita och Ann-Louise och jag hade en mycket trevlig helg.
Bjuden på födelsedagsmiddag kräver en stickinsats, tycker jag.
Ett dyk i mönsterböcker och garnlådor resulterade i detta som du ser på bilden. Kanske blir det ett mönster hit till bloggen?
Färgerna är grå botten, mörk rosa, lite vitt och pigg grön.
Att sy ihop maskor så att det ser stickat ut är marigt. Det går lättare och lättare varje gång.
Jag sätter mig framför datorn och slår upp Knittys instruktioner för grafting eller kitchener stitch som det heter.
Här kommer beskrivningen på svenska och lite hur jag tänker när jag gör detta.
För att kunna sy ihop maskor måste du ha maskorna på två stickor parallellt och lika många på varje sticka.
Trä din trådända på en nål och nu är nålen din sticka. Så när jag skriver ”sticka” så stickar du med din nål.
Start/Set up:
Sticka avigt i första maska på den främsta stickan
Sticka rätt i första maska på bakre stickan
Dra åt lite
Detta steg gör man bara en gång
Nu till fortsättningen
Främre stickan
1. Sticka rätt, släpp maskan
2. Sticka avigt i nästa sticka (främre stickan)
Bakre stickan
3. Sticka avigt på bakre, släpp maskan
4. Sticka rätt i nästa maska
Börja från punkt ett igen, håll på så tills alla maskor är stickade med nålen.
Fäst tråden – Voilá.
En vacker dag kanske jag detta utantill?
Och när använder man detta? Jo för att undvika att få så spetsiga vantar eller strumpur kan man sy ihop slutet så att det passar hand/fot lite snyggare.
(återpublicerar detta inlägg medan jag knåpar ihop ett par strumpor, publicerat i februari 2010 första ggr)
Får jag ta tillfället i akt och tipsa om några stickbloggar som jag tycker är extra mysiga.
En stickblogg som jag bara älskar är Riot Yarn. Hon gör så supermysiga plagg, designar eget, och har underbara foton. Det är något supergenuint i hennes formspråk som tilltalar mig. Allt verkar så enkelt. Och fina foton. När gör du en vacker bok? jag skulle köpa den direkt!
Sen har jag en tidigare kollega som äntligen öppnat sin stick/pyssel-blogg Mrs Haller heter hon och här är ju grön i bloggosfären men oj hon är så härlig, både som människa och stickerska. Vi tillbringade en helg ihop för ett år sedan och stickade dygnet runt i vårt kalla Gotlandshus. Det kanske är dags att göra det igen?
Denna vecka går till historien. Vilket mediapådrag, Nyhetsmorgon i måndags, Aftonbladet i torsdags och allt i Hjälpstickans namn och min nuna.
På Facebook blev det fullt drag och jag tror jag hade 78 likes på länken till Nyhetsmorgon… sen delades länkar till höger och vänster hela veckan, mejlen rasade in, telefonen ringde och i går kväll kände jag mig lite mätt på mig själv. Var jag än scrollade på fejan dök mitt ansikte upp och jag funderade på hur det kan vara att vara kändis, eller bara en stackars Juholt i blåsväder.
Ja Jisses! Fast hos mig blåste de mildaste vindar och alla journalister var otroligt vänliga och tillmötesgående och det är klart; jag jobbar för en god sak.
Som grädde på moset tillbringade jag förra helgen tillsammans med mina Hjälpstickefilialdamer i lånat hus på mammas gård. En post om detta kommer…
Ett första konstituerande möte för Ideella föreningen Hjälsptickan med stadgar och styrelse klubbades och dokumenterades. Så nu är man ordförande, ja det låter det, men allt är som vanligt. Fast med mer ordning. Det är SÅ skönt tycker jag, det började bli stort det där Hjälpstickeriet och jag behövde fler hjärnor helt enkelt.
Men nu är det helg och det ska bli så skönt att bara chilla. Sticka några varv, varva ner helt enkelt.
Bilden kommer från Aftonbladet och fotografen heter Björn Lindahl
Då var den klar!
Så kul att brodera och det är bara restgarner av alpaca som jag använt. Jag tror jag ska ha den i morgon och blocka den i helgen. Några hakar till stängning ska införskaffas också.
