Jag trodde jag var klar med I Do…

MEN…när jag fått ihop den i ryggen var ärmarna för långa.
Jag såg ut som en grobian i den. Den satt kanonfint över axlar och rygg. Suck!

Maken var så snäll och hjälpte till att mäta hur mycket jag skulle behöva repa och så hjälpte han till med att repa också…jättesnällt. Till slut kommer den att bli så fin så fin men nu känns det lite jobbigt. Det är nästan på pricken en månad till bröllopet och jag tror jag hinner ändå. Dessutom är det bara ryggpartiet som jag ska stickas på båda ärmarna nu. Jag tyckte att ärmarna var lite långa men tänkte att äsch… men det hade inte blivit snyggt att göra på något annat sätt. I kväll ska jag fundera ut bara hur jag ökar på 12 maskor lite geshwint för ryggpartiet.
Så kan det gå.
Oj, vad stilig jag kommer att vara den 13 september.