Keratokonus – Cross Linking – behandling för konformat öga

Såg han inte väldigt dåligt? Efter lite tjat gick min särbo, Christofer, till optikern. Där upptäcktes att han led av keratokonus.

Vad i hela friden är keratokonus?! Jo, det är när hornhinnan tunnas ut och ögat blir toppigt. Det medför astigmatism och att man ser väldigt dåligt.

Lite enklare text från en ögonklinik som jag tycker är bra.

Wikipedia på ämnet.

Lite krånglig artikel i Läkartidningen som jag tyckte var väldigt bra om man ser förbi läkarlingot.

Christofer fick sina terminslglasögon men också en remiss till St Görans ögonsjukhus i Stockholm. Där konstaterades keratokonus och efter ett par undersökningar såg man att hans öga fortsatt förändras och han kallades till operation, så kallad cross linking.

I den behandlingen skrapar man av hornhinnans yttre skikt. Därefter droppar man i riboflavin i ögat och lyser med uv-ljus. Hokuspokus – detta gör att ögats förändring avstannar och nya friska celler bildas.

Så i tisdags infann vi oss tidigt på sjukhuset. Behandlingen tog ca tre timmar. Personalen var helt suveräna.

Vi har båda läst på, googlat och jag har tagit ledigt från jobbet för att ta hand om sjuklingen.

På eftermiddagen började bedövningen släppa och den “intensiva smärtan” som beskrevs slog till. Rätt jobbigt att se honom ha så ont… För att tänka bort smärtan hämtade jag barnens ukulele som han spelade blues på. Det fördrev tiden åtminstone. Minuter är så långa när man har ont. Med alvedon och morfintabletter klarade han sig helt okej och till natten fanns en sömntablett.

Sömn gör susen! Han vaknade snäppet piggare och idag har varit en bra dag. Inte så ont, mer skavigt och självklart ljuskänslig. Den intesiva smärtan har klingat av. Jag kunde jobba från köksbordet och hade koll på piller, droppar, smörj och patientens mående.

Nu kan vi sitta i soffan ihop, även om lamporna måste vara nerdimmade. Vila och sömn är ovärdeligt för att må bättre.

Jag blir hemma i alla fall en dag till. Han klarar inte ögondroppar och kräm själv än. Jag saknar hans vackra ögon… men tids nog får jag se dem igen.

En kille som hjälpt oss att förstå vad vi skulle igenom är Nicholas som dokumenterat sina erfarenheter på YouTube.

Att notera är att i Stockholm får man inte några bedövningsdroppar då det försämrar läkningen, ej heller någon lins över ögat.