Söndagslunk

Rester från middagen, äggröra och Ewas müsli blev söndagsbrunch. Vi sov så länge att dagen bara sprang ifrån oss.

Vilken skön helg vi haft. Jag tror det är få förunnat att i vuxen ålder hitta nya riktiga vänner. Jag har haft förmånen att göra det. Ewa är en av dessa.

Jag vet inte vad det är som gör att man från att vara kollegor faktiskt bli riktiga vänner. Som delar mycket, privat, jobb, tankar och känslor. Hur börjar man dela det? Jag minns inte hur det kom sig.

Våra samtal den här helgen har studsat bland jobbiga saker och vi resonerar runt en fråga, stöter och blöter. Funderar. Stickorna går. Det monotona som håller det jobbiga i schack.

Sen skrattar vi åt ett reportage i Lantliv, hamnar i en politisk diskussion och jag får insikter jag inte tänkt på. Vi pratar religion, tro, inte tro.

Underbara samtal medan brasan sprakar, musiken i bakgrunden, lite bubbel… och våra stickor.

På båten hem är vi avslappnade, Ewa slumrar. Jag stickar… De tre och nånting timmar tar oss tillbaka sakta till vardagen, män, barn och jobb. Distansen i båtresa dit och hem ger vistelsen en inramning, en tid för att ställa om sig, än till det ena, än till det andra.