Längta
Ibland längtar jag efter stickningen.
Att få sätta sig på buss 433 mot Slussen, hanka upp stickningen och hinna ungefär två varv innan man går av och går sina 100 steg till T-banan. Lyckas klämma in sig och få plats på tuben, fortsätta. Stickelistick.
Idag fick jag skjuta bort tankarna på hemfärden mellan cut and paste på jobbet. Inte vara slarvig, inte sväva iväg till Ravelry, inte drömma om några varv mellan Nacka och Slussen och framför allt inte snabbkolla sina RSS:er vad andra hunnit blogga om…
Men när jag äntligen får sjunka ner, sätta väskan till rätta, få upp mitt senste projekt, se vart man är, börja…det är härligt. Trots att regnet strilar mot bussrutan.
Du kanske också gillar
2 kommentarer
MammaPuhStickar
Känner verkligen igen mig. Med stickning i händerna och ljudbok i öronen kopplar man bort övriga medresenärer och ev förseningar på pendeltåget.
chaos
Jag är helt imponerad att du kan sticka på så korta sträckor! Jag har hela 60 minuter på mig, på samma buss och när det inte sitter någon bredvid mig så stickar jag med. Hårbandet gjorde jag på bussen, det handlar mest om små projekt men jag skulle inte kunna sticka på t-banan som du gör! Helt otroligt!