Symaskinen som blev ett fyraårigt projekt

I dag lämnade jag äntligen in min symaskin på reparation. Den har varit trasig i flera år. Fyra? Fem? Jag vet faktiskt inte längre. Under hela den tiden har jag flyttat runt den hemma, sett den stå där och tänkt att jag borde göra något åt den. Den har funnits på att-göra-listor, försvunnit från dem och kommit tillbaka igen. Ett litet monument över något jag inte fått gjort.

Det fanns förstås praktiska hinder. Symaskinen är tung. För tung för cykeln och alldeles för otymplig för att jag ska vilja släpa den på tunnelbanan. Alltså måste jag ta bilen. Och verkstaden ligger på Söder. Det kräver med andra ord ett beslut: nu tar jag fram maskinen, kör fram bilen, bär ner maskinen, sätter mig i bilen, kör dit och lämnar den.