Skogen – promenader i ledigheten

Att  ta en tur i skogen. Jag gör det för sällan. Under helgerna blev det av, i mammas skog. Jag minns den som barn, men den är tyvärr inte sig riktigt lik. Skogen växer och skördas, rävgrytet i den nedbrunna ladan är borta sedan många år. Vi ser gropar efter vilande älgar, en liten tjärn som skapats efter skogsmaskinerna, en mossbädd som inbjuder till vila, vita björkar mot grönskan, mjukt blåbärsris och ett och annat efterlämnat lingon.

Mitt promenadsällskap. Barnen och min mamma i fin mössa som jag stickat.