Stickbloggen är död!

I en efterlysning av stickbloggar fick jag sex svar. Även om Fantastick.se har 3000 besök i månaden konstaterar jag att stickbloggen som jag känner den – är död. Vad hände med stickbloggen och var har vi tagit vägen med vår kreativitet och lusten att berätta för andra vad vi gör?

Bloggen föddes under senare delen av 90-talet. Från ordet web-logg blev det blogg. Möjligheten öppnade sig, vem som helst kunde publicera sig på nätet på ett enkelt sätt. så kallade bloggplattformar som WordPress, Blogger med flera poppade upp och var och varannan person hade en blogg. Det skapades blogg-ringar eller webb-ringar. Blogginläggen fylldes av kommentarer som ledde till nya bloggar och på det sättet hittade vi varandra på internet. 

Sticka, skriva, sticka

Just här i skarven mellan 1900-talet och 2000-talet hittade jag tillbaka till stickningen på grund av bloggarna. Här kunde jag se vad andra gjorde, lära känna nya människor, hitta nya sammanhang. Jag lärde mig sticka upp-i-från-och-ner kofta från Tant Kofta, jag utmanades i sticktekniker av Lisa Bomble “So-You-Think-U-Can-Knit” – absolut det mest utvecklande jag gjort! Min blogg hette Andra Bullar och sedan Stickerian en stund tills jag köpte en domän och alla inlägg finns nu på fantastick.se. Hjälpstickan startade på min stickblogg och hade kanske aldrig blivit till om inte bloggar och internet funnits.

Ravelry – stickrevolution

En ny stickgemenskap byggdes under 2007 som revolutionerade sättet i alla fall jag förhöll mig till stickningen. Ravelry startade för att samla textilt hantverk och kunskap under ett tak. Här fanns mönster, garnleverantörer man aldrig hört talas om, utmaningar, knit-a-longs och helt nya designers och communities för alla intressen – självklart med koppling till stickning! Ett Facebook för stickare som i dag har över 8 miljoner användare världen över. 

Men vad hände med bloggen? 

Under 2000-talet exploderade sociala medier och vi började alla hänga på Facebook, på Twitter och senare Instagram. Fredrik Wass, journalist, startade blogg100, en utmaning att skriva varje dag i 100 dagar – för det fria ordet. Under sex år drev han det projektet. Tusentals anslöt sig, vi skrev, delade i sociala medier och träffades även IRL. Det blev en härlig kraft och många texter som handlade om allt mellan himmel och jord. Och kanske var det strax efter sista uppropet som bloggen började leva en tynande tillvaro på riktigt. 

Stickbloggar 2020

I min statistik för fantastick.se såg jag att mina besökare började söka på “stickbloggar 2020” och hoppades hitta svar på den frågan. Så jag googlade lite slött själv men kom inte fram till något särskilt – så jag gjorde ett upprop. Vi är sex personer som anmält att vi fortfarande bloggar, eller har något vi kallar en blogg. Av de som anmält in sig driver fyra någon typ av verksamhet; har en stickbutik, kursverksamhet eller färgar garn. 

De som anmälde sig var:

Jag konstaterar stilla att stickbloggen är död i den form den fanns under 2000-talet. Den med inspiration, kommentarer och ett utbyte kring hantverket. Det som hände var sociala medier. Plattformarna för sociala medier har utvecklats så att vi ännu lättare kan publicera bild och text och med en tagg snabbt hamna i ett nytt sammanhang.

Instagram är den nya bloggen

Vill du hitta inspiration ska du genast bege dig till Instagram – det är den nya “bloggen”. Här finns kommentarerna, långa inlägg med text och bild, snabba inlägg i händelser, någon sänder live. Vi kopplas samman med taggar och kan snabbt se hur samma projekt ser ut i massor av olika stickerkskors händer – över hela världen. Vi knit-alongar, vi inspireras, vi tävlar, sörjer och gläds åt nya garner, designers och deras privatliv. Här har du ett samlat flöde fullt med inspiration – precis som de olika blogg-ringarna skapade. En del gav upp Instagram när Templer- bipoc-krisen rasade för några år sedan. En del designers valde att gå till Facebook och skapa grupper de själva kunde styra. En annan trend jag ser är att Instagrammarna skapar facebook-fan-pages och kopplar ihop dessa och får på sås sätt både fejsbookarna och IG:arna. 

Egentligen visste jag det här – att bloggen som sådan är död. Däremot finns det många som har hemsidor med intressanta inlägg – eller ska vi kalla dem nyheter? För det är ju vad våra inlägg på bloggen – kanske numera hemsidan blivit – nyheter. Och det är inte heller ovanligt att vi driver trafik till våra hemsidor – via sociala medier – för där har vi följare – som är intresserade.

Jag kommer att fortsätta skriva

Så de här 3000 människorna i månaden som hamnar på min hemsida, de är ju ändå ute efter något? Och här kommer det som skiljer IG och Facebook och andra sociala medier från din egna hemsida – sökbarheten. Vi Googlar. Hela tiden. Vi vill hitta svar, hjälp, råd eller vad det nu är. Vissa går till YouTube och rörlig bild, andra fortsätter skriva. För mig är det viktigt att ha mitt eget. På min hemsida är det jag som bestämmer, inte algoritmen, inte följarna, ingen. Bara jag. Jag kommer att fortsätta att skriva, posta bilder, dela med mig av mitt kreativa universum. För mig ger det mycket tillbaka, att veta att ni är några som ändå hittar hit.

Håll dig uppdaterad – prenumerera