Stöket kryper på

Minns ni mitt fina skrivbord?

Alltså det går inte så bra för mig och maken… nu har det börjat smyga sig på igen – stöket.

Kolla bara!

Ibland tror jag bara att det är jag som vill ha ordning omkring mig men till och med dottern bad mig hjälpa henne och städa hennes bokhylla. Så okej viljan finns där men jag tror problemet är F Ö R  M Å N G A  S A K E R. Det kloggar liksom igen för det finns ingen plats att lägga dem – det är fullt.

När jag hjälpte dottern att röja hennes bokhylla sa jag:
– Men du, vi kanske bara skulle ha ner allt i en flyttkartong och saknar du något hämtar vi det?
Hon tyckte faktiskt inte idén var så tokig.

Och kanske är det det som behövs.
Riva ner allt i en säck/låda och har man inte grävt i den på ett halvår – ett år så är det saker man kan leva utan.

Vi gjorde så när barnen var mindre, la alla leksaker i en säck, ställde i källaren. Tog upp den sex månader senare och av allt som fanns där ville de ha 10 saker. Resten gavs bort. Och nu när jag tänker på det… jag hade “back in the days” en skål där jag la pengar, grejer, ja ni vet – saker. Den blev överfull. Jag tog alla pengarna, la allt annat  i en påse, hängde den i garderoben. Hittade den ett år senare. Jag tittade inte ens i den, bara knöt ihop och slängde. Saknade jag något av det som kan ha legat där? Nej.

Tanken gror i mig, kan det vara en väg att gå? Ta ett område i taget…