Tänker jag för mycket?

Jag vaknade med en idé i går… en egenkomponerad kofta, egna symboler med bårder och traditionella symboler… Googlade. Läste om Miku Marias Kasam-kofta…

Funderade på konstruktion. Uppifrån och ner, nerifrån och upp? Runt ok? Masktäthet… mäter på redan stickade plagg. Okej typ 24 maskor på stickor 3…

Men runt eller raglan ok? Läser allt jag kan om Anna Bauer, zoomar in på hennes blå kofta, den gröna… I höst ska jag gå kurs för henne men nu har en idé landat och jag kan inte vänta. Gillar hennes 40-tals kofta i modellen.

Letar i böcker jag har. I Kofteboka finns en liknande i modellen… samtidigt. Är inte uppifrån o ner bättre när man ska jobba lite iterativt? Jag tänker att man på vägen kan justera o repa, mäta passform. Nerifrån och upp känns mer “planerat”?!

Ritar några figurer, ett par timmar går… Googlar igen, närstuderar Kasam-koftan. Lyssnar på Nördic Knitting om koftan. Blir tokinsprerad och alldeles matt på samma gång. Alltså Miku Maria har ett djup i din kofta, är jag för ytlig? Men man får vara ytlig… jag kanske blir djup along the way.

Ångest. Stickar lite.

Har svårt att sova. Drömmer att jag tappar tänder för första gången på säkert tio år. Stress. Hjärna på högvarv. Vaknar vid sex… går upp. Googlar på raglan generators… räknar, mäter…

Hämtar garn. Plockar. Den ska vara färgstark men inte galen tänker jag. Plockar. Testar. Vad ska grundfärgen vara? Åååååå alla dessa beslut. Jag vill bara komma igång!

Blå som bas kanske… raglan uppifrån o ner… googlar på förkortade varv och raglan. Asch det är väl bara att improvisera.

Ena sidan av mig -KÖÖÖÖÖR! LÄGG UPP! LÄGG UPP!

Den andra – räkna, planera, rita, provlapp…

Men suck ropar andra sidan… KOM IGEN!

Jomen jamen… alltså. MEN ÅÅÅÅÅ!