Det blir inte alltid som man tänkt sig

Min tjänstledighet. Jag är nu en och en halv vecka in i min månadslånga ledighet där jag skulle njuta, vara kreativ och kanske skriva en del. 

Det är underbart att vara ledig, chefa över sin egen tid. krama barnen på morgonen för att man hinner inte på språng. Det bästa – ligga och dra sig i sängen, läsa sina flöden, slumra. Sedan gå upp, dricka kaffe, sticka en timme och sedan komma igång med dagen.

Några dagar med min mamma i Oslo där jag träffade Ann Myhre (Pinneguri), gick på operan och handlade mängder av garn var lika underbart som smärtsamt. Ja smärtsamt för min ischias är allt annat än bra. Jag har haft djävulskt ont och det svärtar kanten på min ledighet. Hjärnan fokuserar på det onda och det är svårt att inte tänka på när man nästan inte kan sitta, det är svårt att hitta en ställning och det enda läget som känns bra är att ligga.

Jag och min sjukgymnast jobbar på problemet men vi ser ingen logik Jag har gått till honom 2-3 gånger i veckan senaste månaden. I början av februari var jag rätt bra men efter en helg rasade allt och “det halkade tillbaka”. Knivsmärta i stussen, höger ben somnar fler gånger per dag, ont i häl, hålfot, vaderna, låret… Nu har vi gått på plan B – få en magnetröntgen. Det är vad jag ska kräva vid nästa läkarbesök. Sjukgymnaster i Sverige får inte skriva remisser – här hade jag önskat att jag bott i Norge där de får det.

Nog om detta.

Jag har gått på bio, lunchat med kurskamrater, träffat en gammal vän som fick kicken i höstas, stickat och stickat (fast jag inte får sitta så länge…), lyssnat på bra böcker; Jakten på Kapten klänning, I Sanningens namn, En ärlig man med flera.

Jag hinner småärenden, att köpa knappar till exempel. Jag svänger bara in efter sjukgymnasten på knappstället på Kungsgatan. Tar min tid, måste inte stressa för att hinna hem och laga mat till hungriga scouter. Väljer vrakar, funderar. Kan promenera en station extra – måste inte hasta.

Men det är nog morgnarna jag uppskattar mest. Att kunna snooza en timme, dricka mitt kaffe, krypa upp i soffan, sticka och se något jag inte hann se på tv:n i går. Den långsamma starten går att man mår bra hela dagen.

Nej det blir inte alltid som man tänkt sig men detta fungerar också! Trots att min man råkade trampa på mina glasögon på vår bröllopsdag…. Jag har ju progressiva och är närsynt – finliret i handarbetet blir sådär och att handrabeta och titta på tv – LOL! Jag hittade ett par gamla glasögon utan progressivt så jag får hanka mig tills de nya glasögonen kommer. Och jag älskar min man ändå.