En assistent

Min mamma bakade allt bröd hemma hos oss när vi var små. Ingen Skogaholm där inte. Lyx var köpebröd – tänk så bak-och-fram.

Mamma berättar att vi (två tjejer) kom hem en dag och sa att vi inte tyckte om hemmagjort potatismos… så hon gjorde pulver. Några år senare (tack-och-lov!) bad vi henne återgå till det mumsiga hemmagjorda moset med smörklick.

Mamma knådade sitt bröd för hand, någon köksmaskin för det verkade överflödigt.

Så på det sättet har jag också bakat. För hand.

Men så började jag experimentera med en rågsurdeg för något år sedan. Jag använde degkrokarna på min elvisp att “knåda” med och som ett brev på posten brann elvispen.
Tjopp sa det, så var den tyst. En ny elvisp inhandlades men den knådar inte surdegar. I have learned the hard way.

Så kom det sig att en av de personer jag följer på Twitter började prata surdeg, pratade vetesurdeg, pratade god mat till och med skrev en bra blogg.

Johan Hedberg ( @JohanHedberg på Twitter) och hans matblogg  Matgeek är en trevlig bekantskap. Han är PR-konsult och det var så jag hittade honom och mellan sina vanliga webbtips kommer ett och annat matrelaterat tips.

Sagt och gjort en vetesurdeg sattes igång hemma hos mig och en assistent inhandlades. En assistent med degkrok. Kraven var liten, smidig, snygg och det kunde Borsch leverera med ett bra pris på elbutiken, 1500 pickaloners.

Taget.

Första baken blev si-så-där; för mycket mjöl och en lite för ivrig bagare men brödet hade god syra och smakade bra.