Reflektion kring shopping

Där jag jobbar är det återkommande utförsäljningar av olika slag. I veckan var det Ceannis som sålde väskor, skor och inredning.

Folk blir som tokiga!

Större läderväskor kostade 900:- (ord pris 15-1700 kronor) mindre väskor 400-500 kronor, tygväskor 200 och kuddvar 200:- och så vidare. Det är avsevärt billigare än ordinarie pris, men behöver jag en väska till ? Det är den frågan som jag hoppas att några vågar ställa sig.

Jag besökte utförsäljningen både en och två gånger. Första gången tog jag inte ens med mig plånboken. Så mycket fint, jag skulle lätt kunna köpa fem sju saker.

Andra gången var vid lunch, kollegorna skulle ta en titt. Fingrade på en väska, luktade, fint läder, mysig. 900 kronor. Kikade på en “puff” som man har i t ex vardagsrum. 700:-, toppenfin men behöver jag en sådan?

I kassan lassade kunderna upp buntar av väskor, nessesärer och kuddfodral.

Stolt gick jag därifrån, utan att handla.

Dras med
Jag känner fysiskt hur jag dras med i shoppingivern. Andra handla så varför ska inte du?

“och tycker du inte den här är fin? – den skulle passa dig”
“Ulrica du gillar ju grönt, här kolla…”

Min känsla är att jag BEHÖVER ingen väska. Mitt behov av dessa saker finns egentligen inte. Men det som sker är att jag ser en fantasi där jag är klädd si med den väskan eller klädd så med den där väskan. Hur otroligt snyggt det skulle vara hemma med “puffen”, hur den skulle lysa upp, röd eller gul kanske? Men egentligen tycker jag att vi har det fint hemma som det är. Och med en tidigare kollegas ord i mitt huvud ringandes “jag köper ny väska när jag behöver en, just nu har jag så det räcker” tvärt om; jag borde sälja några jag inte använder.

Handla när du behöver något, inte bara för att. Det är då det blir fullt hemma för principen “en in, en ut” fungerar sällan i praktiken.

Jag är så stolt över mig själv, jag tror jag sparade mig 1600 kronor idag.