Tvärnit

Det tog stopp.
I hjärnan, i jobbet, i stickningen.

Tvärnit – skreeek!

Likt uppköpande bolags reklamfilm har känslorna åkt berg-och-dal-bana. Allt ställs på ända. Vardagen som man trodde att den var är nu något annat. Ni vet hetsen i maj/juni för att hinna det sista sista innan semester och sedan få pusta ut i veckor för att komma som en nyponros med nya tag i höst? Men så ställs allt på ända – vad gör jag i höst?

Uppköpande bolag har på alla vis visat att de är intresserade av mig – det är klart. Inga tvivel. Men är jag – av dem? Finns rätta förutsättningarna där? Vad är egentligen deras inställning? Det jag sett hittills är allt annat än vad deras namn anger. Känsla är för mig oerhört viktigt, magen har mycket att säga till om och jag brukar sällan ha fel. Sällan.

Men medan allt pågår därute söker jag jobb, filar på personliga brev och CV, tänker oerhörda massor så jag inte kan sova ordentligt och funderar på min yrkesverksamma framtid. Kanske är detta möjligheten att tillsammans med Trygghetsrådet verkligen kunna utveckla mig själv ta ett steg till? Allvarligt talat; jag har projektlett fem större intranätsprojekt i varierande tekniska lösningar och olika brancher… det kanske är dags att göra något annat? Eller?

Per 1 juni ska jag vara uppsagd från det jobb jag trivs så oerhört bra med, med en chef som för mig är outstanding. Det är det jag vet.

Undertiden ligger stickorna där. Orörda, vilande – tills lusten kommer igen. Om en stund.

Bild från Mekar Micke