Vaggvisa – intellektuell, debatterande spänningsroman

Två barn mördas brutalt av barnflickan redan på de första sidorna i boken och läsaren dras automatiskt in i boken som man inte kan lägga ifrån sig. Det är inget ovanligt att anlita barnflickor i parisiska familjer men för den franska familjen i Vaggvisa av den fransk-marockanska författaren Leila Slimani visar det sig vara ett ödesdigert val.

Mordet är ett faktum och berättelsen rullas upp bakifrån. Mamma Myriam längtar tillbaka till livet som advokat och yrkesverksam, maken Paul knorrar men de enas om att anställa en barnflicka. Hon får dock inte vara från Nordafrika. De anställer Louise en 50-årig kvinna som verkar vara en dröm. Båda kan jobba på utan dåligt samvete. Barnflickan är allt man kan drömma om; hon hantera barnens utbrott, uppfostran, hämtning och lämningar, städning, disk, alla typer av middagar till och med blommorna får kärlek och omtanke. Men vem är hon, kvinna som tar hand om barnen? Varför lägger hon all tid på Myriam och Pauls barn? Ingen intresserar sig egentligen för henne. Kvinnan som i sin parallella värld slänger kuverten från kronofogden, bor i en sunkig etta med svartmögel i duschen och har en dålig relation med sin egen dotter. 

Leila Slimani lockar stilsäkert in läsaren i en historia som både är en mordhistoria och en samhällskritisk inlaga kring kön, etnicitet och klass. Boken har så många dimensioner vilket gör att den är ett Kinderägg – tre saker i ett – en intellektuell, debatterande spänningsroman. Fransk medelklass använder sig av barnflickor från Nordafrika för att kunna jobba 60-80 timmar i veckan, vilket krävs om du vill göra karriär. En samhällskonstruktion som vilar på en andra klassens medborgare, barnflickorna, de som träffas i parken och som ingen egentligen intresserar sig för. Är detta något som även medelsvensson gör? Vaggvisa beskriver inte bara franska förutsättningar utan kopplar även till jämställda deltidsarbetande Sverige. Hur får medelsvensson ihop vardagspusslet med hämt och lämn egentligen? För även om just barnflickor inte är ett stort problem finns problematiken med segregation, och utanförskap även här. Boken är en bladvändare och jag stannar flera gånger upp och funderar över var vårt samhälle är på väg. När jag lagt den till högen av lästa böcker kommer jag på mig själv att tänka på den igen och igen och igen.

Ulrica Loeb

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *