Valeries Voice – att komponera en tröja

Plötsligt fick jag idén att sticka en Hønsestrikk tröja till Christofer baserat på hans opera Valeries Voice.

Färgvalet var enkelt. I huvudsak svart och vitt. Christofer gillar grafiska mönster och han är färgblind. Sen ville jag få med några blickfång där rött definitivt var en färg.

Jag startade med en plan; jag skulle ha gitarrer med, den tidigare loggan för operan skulle vara med och det skulle finnas noter. I övrigt hade jag ingen idé. Så jag började sticka.

Modellen är en raglan uppifrån och ner baserat på stickfastheten, stickor 3,5 och det är Kampes 2-trådiga i alla färger.

Så jag började med några smånoter och orangea gitarrer i halsen. Några bårder jag hittade på medan jag stickade, några från internet och sedan ritade jag en megafon. Megafonen var med i uppsättningen i Halmstad men inte i föreställningens nuvarande form. Men den ville jag ha med, som en viktig symbol. Så märkte jag att det inte fick plats en sista megafon så jag ritade hans namn… utan att inse att det hamnade så perfekt på hans bröst.

Några grafiska mönster och så en ljudvåg som Christofer messade över en kväll. Den ritade jag upp och fick in. De större noterna är en återkommande sekvens han använder i sin musik och den fick Christofer rita upp och jag justera lite efter att ursprungsidén inte riktigt fungerade.

På höger arm har jag ritat tecken för livmodern som sångerskan har på sig inledningsvis och som symboliserar kvinnlighet… Längst ner på ärmen står det SCUM, manifestet som är utgångspunkt för operan och som Christofer läste när han var 19 och visste att något skulle han göra med den texten. Här förde jag in ett blickfång i ett rutmönster med rött, gult och orange. Färger Christofer gillar.

På vänster arm står det “Bust ’em up” en av låtarna i operan. Lite svårt att se men under är det en hammare som också figurerar i operan som jag ritat. Hjärtan… “I wear my heart on my sleve…” ett blickfång i rött och ja det finns kärlek och hopp i föreställningen. Och tröjan är daterad, 2019.

För att krångla gjorde jag en annan baksida – ni som stickar vet att man stickar runt och har med sig tråd runt så detta ställde lite krav på mig. Det röda blev någon typ av intarsia och även delar av den svarta texten. Det fanns trådar att fästa men resultatet blev verkligen coolt. Bilden slurpade jag in i Stich fiddler och justerade så det skulle passa i antal maskor och ändå se snyggt ut. Det mariga var att placera bilden så den passade med raglanökningarna men det fick jag tankehjälp av min vän Ewa.

Jag var tveksam många gånger hur slutresultatet skulle bli, men när Christofer fick på sig tröjan är den så snygg – ja – han med – så jag smäller av.

Det här var ett fantastiskt kul projekt där vi fick komponera tillsammans!

Tröjan kan du se live åtminstone på premiären 18 september och förmodligen alla andra dagar med.

Mer om föreställningen här samt länk till biljetter